Nationalmuseum

Ulf Lundahls hem var fyllt av högkvalitativ konst och även antikviteter. I sitt testamente förordade han att efter hans bortgång skulle Nationalmuseum få välja bland de konstverk som fanns i hans hem som de önskade. Efter Ulf Lundahls bortgång 1985 valde Nationalmuseum ut 15 verk från hans hem, de flesta var från 1600 och 1700-talen.

En del av Stiftelsens avkastning ges årligen till Nationalmuseum för inköpt av konst, enligt Ulf Lundahls testamente. Denna konst har inköpts främst av intendent Magnus Olausson och hans medhjälpare. Sedan 2023 kommer verken att inhandlas av Magnus Olaussons efterträdare Mats Olin på Nationalmuseum. I galleriet nedan finns ett urval av de 50 inköp, som gjorts sedan 2018. I museets permanenta utställningar finns flertal verk som är inköpta för medel från Minnesfonden. Detta tydliggörs vid konstverket där Ulf Lundahl finns angiven som donator.

Som Magnus Olausson beskriver Nationalmuseums verksamhet och val av konst för inköp:

”Nationalmuseum i Stockholm är ett av Europas äldsta offentliga konstmuseer, grundat 1792. Det är också Nordens största konstmuseum sett till samlingarnas storlek. Sedan år 1866 är museet inrymt i den palatsliknande byggnaden på Blasieholmen, som genomgick en omfattande renovering 2013-18.

Parallellt med restaureringen av det stora huset förbereddes en helt ny samlingspresentationen inför museets återöppnande. Detta vitaliserade i hög grad förvärvspolitiken och vidgade kriterierna. Allt som inköpts måste i vid mening vara visningsbart. Verk som bär på en betydelsefull historia eller stärker ett sammanhang, som redan finns i samlingen, är en avgjord fördel. Centrala konstnärskap är fortfarande en viktig grund för förvärv, men i dag är kontexten minst lika viktig som den konstnärliga styrkan. Museet söker alltså inte primärt efter konstnärliga autografer, där konstnärens berömmelse i sig varit nog för ett förvärv och där verket fungerat autonomt eller oberoende av övriga utställda i samlingen. Detta är också en naturlig följd av integrationen av konstarterna efter museets återöppnande. Till detta kommer väl synliga teman.

Genomgången av Nationalmuseums omfattande samlingar inför återöppnandet 2018 pekade på en rad luckor. Dessa har inte bara betingats av avsaknaden på medel utan speglade lika mycket en syn på konstens utveckling, som hade fokus på vissa enskilda konstnärskap. Här var t.ex. kvinnliga konstnärer märkligt frånvarande.

För över ett århundrade sedan försökte den dåvarande överintendenten och konstnären Richard Bergh (1858-1919) köpa in sina egna hjältar ur konsthistorien till Nationalmuseum. Till dem hörde de franska Barbizon-målarna från 1800-talets förra hälft. Han lyckades inte särskilt väl i dessa ambitioner. Det berodde troligen på att priserna då fortfarande var förhållandevis höga. Ett sekel senare ser situationen annorlunda ut. Under de fem år som gått sedan museet på nytt gjorde en riktad satsning (2018) har detta krönts med framgång.

Nordisk bildkonst var, om man bortser från norska landskap, underrepresenterat på ett märkligt sätt i museets samling. Det finns flera från varandra väsensskilda orsaker. Ändå hade det funnits ambitioner. Tydligast uttalade var de inom dansk guldålder. Det var åter Richard Bergh som var aktiv här. Hans död i förtid satte emellertid stopp för ambitionerna liksom ett starkt motstånd från danska museer och privatsamlare. Ett knappt århundrade senare, när en ny riktad kampanj påbörjades år 2014, bestod samlingen av 40 målningar. Efter ett knappt decennium har ytterligare 110 oljor tillförts samt minst lika många teckningar Detta gör att Nationalmuseum nu har den största utanför Danmark.   

Inom alla dessa tre områden har de årliga bidragen från Ulf Lundahls Minnesfond på ett verksamt sätt bidragit till att göra skillnad. Flera exempel på gåvor finns ständigt utställda och roteras också successivt in i samlingspresentationen.”